Nu är det mycket.
Inom loppet av bara ett par veckor har flera i min omgivning hastigt ryckts bort från denna jord. Det fick mig igår att börja tänka på mina allra närmaste och jag kände hur paniken började växa inom mig. Jag vill inte ens tänka tanken, men igår runt 23 tiden då kom alla tankar, jag försökte mota bort dem, men de härjade fritt.
På något konstigt vis så är det alltid efter 23 som alla funderingar poppar upp....är hjärnan inställd på kaos just den tiden, för det är vad som händer...det blir kaos i mitt huvud.
Jag började oxå att tänka på vad jag skulle säga till min chef....att jag inte trivs på jobbet längre, känner mig överflödig och okreativ. inte det minsta motiverad till att göra något alls.
Det slutade med att jag låg i mörkret och fällde några tårar, det kände lite bättre när jag kände Antons lilla hand stryka över min arm, och höra hans lugna andetag.
Idag ska han tillbaka till Kila skola och hälsa på, inför starten på måndag. Han vill inte börja i skolan säger han, tror att han har lite prestationsångest, vet inte riktigt vad som väntas av honom, vi har nog sjåsat upp det hela lite...det är ju faktiskt inte skola riktigt än, lite mer fritids större delen av dagen.
Ikväll ska jag och Anton beställa lite kläder till hösten på HM, Alva ska oxå få lite, det är mycket lättare att beställa åt henne, hon är inte lika kinkig än. Anton gr det inte att shoppa spontant till längre, han vägrar att ha på sig det mesta. I sommar har han bara haft ett par militärshorts och varvat mellan de två sverigetröjorna som han har och spelar fotboll i i vanliga fall. Men ikväll får han vara med och välja själv.
Hej!!
På något konstigt vis så är det alltid efter 23 som alla funderingar poppar upp....är hjärnan inställd på kaos just den tiden, för det är vad som händer...det blir kaos i mitt huvud.
Jag började oxå att tänka på vad jag skulle säga till min chef....att jag inte trivs på jobbet längre, känner mig överflödig och okreativ. inte det minsta motiverad till att göra något alls.
Det slutade med att jag låg i mörkret och fällde några tårar, det kände lite bättre när jag kände Antons lilla hand stryka över min arm, och höra hans lugna andetag.
Idag ska han tillbaka till Kila skola och hälsa på, inför starten på måndag. Han vill inte börja i skolan säger han, tror att han har lite prestationsångest, vet inte riktigt vad som väntas av honom, vi har nog sjåsat upp det hela lite...det är ju faktiskt inte skola riktigt än, lite mer fritids större delen av dagen.
Ikväll ska jag och Anton beställa lite kläder till hösten på HM, Alva ska oxå få lite, det är mycket lättare att beställa åt henne, hon är inte lika kinkig än. Anton gr det inte att shoppa spontant till längre, han vägrar att ha på sig det mesta. I sommar har han bara haft ett par militärshorts och varvat mellan de två sverigetröjorna som han har och spelar fotboll i i vanliga fall. Men ikväll får han vara med och välja själv.
Hej!!
Kommentarer
Trackback
