Disney on ice Prinsessor.
Igår var det dags! KLockan 07.35 klev vi på bussen här i Sala mot Uppsala. Det var jag och Alva, Emma och Nea. Sedan tog vi tåget till Stockholm, det var inte bara vi som hade förväntansfulla små tjejer med oss......det var fler som hade siktet inställt på Globen.
Tunnelbanan kom nästan precis när vi kom ner till perrongen....känslan av lantis i stan kom över mig ett par gånger...hihi, vi fick fråga om hjälp ett par gånger, men till Globen kom vi, eller den stora vita bollen.
Tjejerna fick varsin trollstav och en hink med popcorn ( tack mormor! ) sedan var det bara att gå till våra platser, vi fick vänta i ca 30 minuter innan showen började, men det var inga problem, det var spännande att se hur globen fylldes av fler och fler.
Så var det äntligen dags!! Jag säger bara WOW!!! Jag börjar storböla.....ja, det är sant, det var så mäktigt, att se de vackra isdansarna och höra musiken....ojoj. Jag böjde mig fram och kikade på Emma.....jodå, det föll tårar även på hennes kind.
Hela första akten grät jag, Alva kröp upp i min famn, ibland blev hon lite rädd för ljudeffekterna och smällarna.
Showen var fantastisk, det blev en lyckad dag, tjejerna var superduktiga. Nea slocknade på bussen på väg hem till Sala. Alva gjorde sitt bästa för att inte slappna av, då hade hon oxå somnat på stört. Hon somnade i soffan efter ett bad när klockan var runt 21.00. Då hade vi varit igång sedan 06.15. Idag är det lite segt.
Nu ska vi ut i det vackra, men kalla januarivädret!! Kram på er!!
Tunnelbanan kom nästan precis när vi kom ner till perrongen....känslan av lantis i stan kom över mig ett par gånger...hihi, vi fick fråga om hjälp ett par gånger, men till Globen kom vi, eller den stora vita bollen.
Tjejerna fick varsin trollstav och en hink med popcorn ( tack mormor! ) sedan var det bara att gå till våra platser, vi fick vänta i ca 30 minuter innan showen började, men det var inga problem, det var spännande att se hur globen fylldes av fler och fler.
Så var det äntligen dags!! Jag säger bara WOW!!! Jag börjar storböla.....ja, det är sant, det var så mäktigt, att se de vackra isdansarna och höra musiken....ojoj. Jag böjde mig fram och kikade på Emma.....jodå, det föll tårar även på hennes kind.
Hela första akten grät jag, Alva kröp upp i min famn, ibland blev hon lite rädd för ljudeffekterna och smällarna.
Showen var fantastisk, det blev en lyckad dag, tjejerna var superduktiga. Nea slocknade på bussen på väg hem till Sala. Alva gjorde sitt bästa för att inte slappna av, då hade hon oxå somnat på stört. Hon somnade i soffan efter ett bad när klockan var runt 21.00. Då hade vi varit igång sedan 06.15. Idag är det lite segt.
Nu ska vi ut i det vackra, men kalla januarivädret!! Kram på er!!
Kommentarer
Trackback
